När det gör ont i hjärtat
I helgen har vi sagt Hej då till mitt föräldrahem. Det känns fullständigt overkligt och så hemskt, hemskt sorgligt.
Det har alltid varit så självklart att älskade Kåsta finns där. En plats att komma tillbaka till om och om igen. Det har alltid varit självklart att våra barn också ska få komma dit och få ha allt det som jag hade när jag växte upp. Att leka bland blommorna på sommarängen. Plocka midsommarblomster och samla snigelskal.  Bygga kojor i dungen, plocka vinbär och hallon i mängder. Gå på skogspromenader, plocka svamp och kasta stenar i bäcken. Och så mycket, mycket mer.
Det finns så mycket som känns så grundläggande och självklart som inte längre är det. Så många minnen som man inte vill ska försvinna.
 
I våras när äppelträden blommade var vi där och jag tog massor av bilder för att aldrig glömma hur mitt älskade Kåsta såg ut.
 
 
 
 
 
 
Mitt i allt som händer runt omkring just nu är jag så ofattbart tacksam att vi har en Gud som är större än allt och alla. En Gud som är större än alla omständigheter och en Gud som bär oss genom allt. Tack Jesus!
Smäm

Många kramar!!!

Farmor

Han bär oss genom allt vår Herre !

Vivianne

Många kramar! Nu kom det några tårar här... Men som du skriver: Gud är god!

AnnaET

Mycket fin plats med många minnen! Kramar från mig!

Sara

Vilka fina bilder du hittat, och ja, det gör ont, ont i hjärtat <3 Kram

Liza

Minnena kommer alltid finnas kvar och det viktiga är att ni har varandra allihopa:) kram

Sommartjejen

Skickar kramar till dig med! Jättefina bilder,förstår ni kommer sakna det otroligt mycket. KRAAAAAAAAAAM

Kicki

Många kramar till dig! Vilka vackra bilder att spara och minnas med.

Ulrika

Jag förstår dig. För några år sedan såldes gården där min pappa växte upp och som varit i vår släkt sedan 1700-talet tror jag. Pappa sa ett par gånger om våra barn att de är 8:e generationen som trampar den där marken under fötterna. Så det kändes sorgligt. Men tiderna förändras och vi alla barn har valt andra vägar i livet och lantbruket hade ändå varit för litet att leva på idag. Vi får se hur länge huset där vi växte upp blir kvar innan mamma säljer det, eftersom pappa tyvärr gick bort i försomras. Jag känner ändå att det är minnena och personerna man delat livet med som är viktiga mer än platsen. Livet går vidare och jag är glad att jag har egen familj idag som jag kan skapa nya traditioner tillsammans med. Och som du säger: Gud bär genom allt! <3

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress