När Levi var bebis sövde vi honom väldigt ofta genom att lägga ansiktet tätt, tätt intill hans. Då blev han lugn och somnade, dag som natt, lätt som en plätt.

Det extremt mysiga är att det där fortfarande sitter i. Om han tex är sjuk och sover i våran säng så kan jag mitt i natten få känna en liten varm, len hand som tar tag i mitt ansikte och dra mig nära, nära. Och sen ligger han där tills han somnar om igen. Att få känna de där små djupa andetagen så väldigt nära, det är lycka rakt igenom.  Extremt mysig lycka ♥