Golden Gate and beyond!

Nästa dag tog vi åter igen bilen men den här gången åkte vi norrut. Första stoppet var så klart Golden Gate bron.
 
Och det var häftigt att se den. Det var det verkligen!
 
Det var väldigt fint där runtomkring också.
 
Vi blev förvånade över hur stora "the main span" (hur man nu översätter det) är. Och eftersom killen inte behagade flytta på sig så fick han vara med på mitt kort också. Vi var nämligen inte helt ensamma där.
 
Vi promenerade runt lite vid utsiktsplatsen. Man kunde se Alcatraz även därifrån, fast på lite längre avstånd då.
 
Det blev ganska många bilder på bron. Den var rätt maffig faktiskt.
 
Sen var det dags att åka över. Även det rätt maffigt.
 
Väl över stannade vi på nästa utsiktsplats. Därifrån kunde man se San Francisco skyline.
 
Vi åkte ner till Fort Baker för att se bron från en annan vinkel. Där var det lite lugnare och vi var de enda turisterna som hittat dit. Sen körde vi vidare för att leta efter ännu en utsiktsplats. Men där blev det inte riktigt som vi hade tänkt.
 
Det blev så mycket, mycket bättre!
Vi körde fel helt enkelt. Men vilken genialisk felkörning! Vi körde tills vägen tog slut och det behagade den göra vid en helt fantastisk strand.
 
En strand med svarta klippor, vågor och en hel massa surfare.
 
Vattnet var så fruktansvärt svinkallt (!!) Men vad gör det när man får stoppa fötterna i Stilla havet? Det är lixom självskrivet att det är härligt ändå.
 
Jag fullkomligt älskar när det händer så helt oplanerade saker som bara blir så fantastiskt bra, när man är ute och reser. Att veta att vi hittade en plats som vi annars aldrig hade kommit till om vi inte hade råkat köra fel. Obeskrivligt!
 
Vi hittade även andra platser med fantastisk utsikt på vägen ifrån stranden.
 
 
 
 
Vi körde vidare en liten bit på kringliga små vägar och hittade plötsligt skylltar till Point Bonita Lighthouse som jag hade läst om i min San Francisco bok.
 
Självklart åkte vi dit för att titta närmare på den. Det skulle nämligen vara väldigt fint där också.
 
Vi började gå den långa och stekheta vägen ner mot fyren och förundrades åter igen över varför vi hade så mycket kläder på oss i värmen.
 
 
För att komma ända fram till fyren behövde man gå igenom berget.
 
Men där gick det inte riktigt som vi hade tänkt oss. Det var låst pga läget som rådde i USA vid tillfället.
 
Det var bara för oss att glatt traska vägen tillbaka upp igen.
 
Men vad gjorde det med den utsikten?
 
Efter det körde vi vidare för att ta oss till Muir Woods. En nationalpark med gigantiska redwood träd. Eftersom vi viste hur läget var i landet, att alla nationalparker var stängda, så hade vi inga förhoppningar på att få nån guidad tur eller så. Däremot tänkte vi kanske att vi kunde hoppa ur bilen och i alla fall kika lite på de där träden. Men icke. Efter att ha kört lååångt, upp för berg och ner för berg, på smala, smala kringelikrok vägar vid branta stup kom vi till slut fram till Muir Woods. Tyvärr var det dock totalt avspärrat och en stackars ensam parkvaktare stod där och berättade vänligt men bestämt att vi inte alls fick promenera in några meter på egen hand.
 
Hon visade oss dock hur vi kunde köra för att komma till en annan plats där det fanns redwood träd. Så dit åkte vi och utsikten var även där helt otrolig.
 
Och nog för att träden var höga, men inte alls i närheten av så breda som de skulle vara i Muir Woods. Nå ja. Vi promenerade runt en stund i skogen innan vi behövde åka tillbaka in mot stan för att lämna tillbaka bilen.
 
Väl inne i San Francisco igen gick vi hem till lägenheten för att vila fötterna en stund innan vi gick ut för att äta middag. Åter igen hamnade vi på ett uppstyltat 50-tals ställe med charmiga möbler och flygplan i taket.
 
Jag åt mycket god skaldjurspasta.
 
Och godaste chokladtårtan nånsin. Möjligtvis också den största tårtbiten nånsin.
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Sara

Gaaah, va härligt, lite synd på träden bara men det verkar väl uppvägt av allt det andra underbara!!! :)

2013-10-26 @ 00:08:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0