MENY
Jag sitter här med en kopp te och njuter. På ena sidan av mig har jag den gosigaste sovande bebisen. På andra sidan har jag myskillen nummer ett. På fredagar har vi mysfrukost i soffan och Levi får se på Bolibompa.
När jag ser alla som stressar förbi utanför fönstret med sina små varje morgon blir jag så där extra tacksam för att vi får vara här. Ta dagen i vår egen takt och göra precis vad vi vill.
Även om det ibland är ett tufft jobba att sysselsätta en 3,5åring, med allt vad det innebär, samtidigt som det ska ammas, bytas på och tas hand om en bebis så är jag så evigt tacksam för att det är så här vi valt att ha det. Att inte ha Levi på förskola utan få rå pm honom här hemma.
Jag vill vara den han frågar alla sina tusen frågor. Den han kommer till när han är ledsen. Jag vill vara den som får lära honom saker och se hans framsteg. Vara hans mamma helt enkelt. På heltid.
Sen är vi ju inte isolerade i lägenheten. Det går inte. Vi tar oss iväg på alla möjliga äventyr. Tex har vi öppna förskolan tre dagar i veckan. Men då är det på våra villkor och vi kan gå dit så ofta eller sällan vi vill. Precis som jag vill ha det.
Och jag skulle mer än gärna ägna resten av mitt liv åt att ta hand om min familj. På heltid.
Sara
Mmmm, va fint! Precis så är det, lika underbart som påfrestande att vara den som finns där hela tiden. Dom tar så mycket krafter men ger igen tusenfalt, och det blir ju en hel del man samlar in på
en heltidstjänst hemma :) och visst är det något särskilt med mornar när man slipper stressa iväg, håller helt med! Kram
1