Morgonpromenad längs havet
Eftersom att kyrkan vi har tänkt gå till här i Varberg har sina gudstjänster lite senare på söndagseftermiddagarna passade jag på att ta mig ut på en morgonpromenad i morse.
Jag börjar gå ner mot havet på små slingriga gator mellan fina hus. Möter några tanter och farbröder som alla ler och hejar. Fiskmåsarna skriker, vinden viner, havet brusar och regnet duggar. Konstigt nog gör det mig inget, regnet. Inte här. Här är det bara härligt och uppfriskande.
 
Snart kommer jag ut på ett naturreservat. Jag går på en slingrig grusstig med fårhage på ena sidan och havet på andra. På sina ställen blir stigen smalare och stenig så att jag behöver se var jag sätter fötterna. Det är svårt för jag vill inte slita blicken från havet. Det är så fint att det nästan gör lite ont.
 
Lyckoruset över att det här nu är hemma kommer över mig x antal gånger.
 
På håll ser jag en strand och tänker att den ska vi titta närmare på nån dag.
 
Innan jag börjar styra stegen hemåt stannar jag till och andas lite. Drar in lite extra havsluft och börjar sen leta efter en bra väg hem.
 
Väl hemma möts jag av de här ljuvliga. Vi byts av och David ger sig ut för att surfa och jag får nypa mig i armen än en gång och inser igen att Ja, vi bor faktiskt här nu och det här är vår nya vardag.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress