Jag är egentligen mamma till tre ♡

Levi hade ganska nyss fyllt två år. Jag hade blivit gravid igen, på första försöket. Jag var överlycklig över att det gick så fort den här gången. Eftersom det tog ett hemskt år av fösök, med så mycket förtvivlan, innan Levi blev till så var jag nu väldigt lättad och lycklig över att få slippa det den här gången. Speciellt eftersom året som låg bakom hade varit kantat av så mycket sorg och tårar på grund av mina föräldrars separation. Nu skulle jag få revansch. Den här sommaren skulle bli den bästa hittills! Men så händet det. Det ofattbara. Vårt barn som så nyss hade blivit till togs ifrån oss. 
 
Jag tycker inte om ordet missfall. Det ger inte händelsen rättvisa. Det är så mycket mer än så. Så mycket värre. Och jag skulle aldrig ta uttrycket "FÅ missfall" i min mun. Det är definitivt inte en gåva.
Ett barn som är så älskat från första sekunden då man vet att det finns där. Direkt finns planerna och tankarna om hur livet kommer bli med en till familjemedlem. Vem är du? Hur kommer du se ut? Hur kommer du att vara? Hur kommer det bli? Och direkt rycks allt det undan och man faller pladask. Det där barnet som redan var så självklart och en del av vår familj, det finns inte längre där. 
 
På något mirakulöst sätt tar man sig igenom. För mig, helt tack vare en fantastisk Gud som bär genom allt.
Levi var som sagt två år och började precis sätta ihop ord till meningar. Den kvällen, då det just hade hänt, och jag skulle lägga Levi sa han för första gången att han älskar mig. "Äcka dig". Han sa det en gång, just den kvällen, och sen dröjde det flera månader innan han sa det igen. Det var som en hälsning från ovan. 
 
Jag kom i alla fall igenom och efter många tunga månader blev Vilma äntligen till. 
Jag skriver det här eftersom att när det hände, och efter det, fick jag höra från så många håll att det var många i min närhet som gått igenom samma sak. Det hjälpte mig att bara veta. Veta att andra överlevt och klarat sig igenom. Vi bestämde oss där och då för att inte hålla det hemligt på något sätt. För om det kan hjälpa någon annan som går igenom samma sak att veta hur det var för oss, så var så god.
 
Och en sak vet jag. Som en vän så väldigt fint formulerade det en gång. Att när jag kommer till himlen, då kommer det finnas ett barn där som väntar på att få träffa sin mamma för första gången ♡

Kommentarer
Postat av: Sara

Läser med tårar i ögonen. Så bra och modigt att du delar detta. Kramar ❤️

2016-06-18 @ 23:23:39
URL: http://www.sarawoodrow.com
Postat av: Anonym

Så tårögd man bli. Jag vet det själv hur det är. Jag har själv gått igenom detta... Andra gången var jag i vecka 16. En ohörd tuff tid, vilket jag gjorde att jag fick säga till mig själv, att jag lämnar detta bakom mig och hoppas på nästa. Gud bar mig genom den tuffa tiden. Jag och min man burkar också tänka att vi har 2 barn till upp i himlen som vi kommer att så se en vacker dag. Så oerhört bra skrivit Anna. Modigt och stolt skall du vara. Fortsätt med det 👏🏻👏🏻

2016-06-18 @ 23:36:32
Postat av: Anonym

Så tårögd man bli. Jag vet det själv hur det är. Jag har själv gått igenom detta... Andra gången var jag i vecka 16. En ohörd tuff tid, vilket jag gjorde att jag fick säga till mig själv, att jag lämnar detta bakom mig och hoppas på nästa. Gud bar mig genom den tuffa tiden. Jag och min man burkar också tänka att vi har 2 barn till upp i himlen som vi kommer att så se en vacker dag. Så oerhört bra skrivit Anna. Modigt och stolt skall du vara. Fortsätt med det 👏🏻👏🏻

2016-06-18 @ 23:36:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0