Min nya kompis

Titta vad som flyttat in hemma hos oss. Har egentligen en till men det finns bara plats för den ena just nu. Från början hade jag tänkt måla dem med vit utefärg och ha dem på uteplatsen. För tillfället tycker jag dock att de är så fina som de är att jag inte riktigt klarar av att måla om dem. De får helt enkelt se lika gamla och slitna ut som de faktiskt är.

Våran hall

För ett tag sen gjorde vi om i våran hall. Den största förändringen är fondtapeten vi satte upp.
Den har visat sig väldigt svår att fånga bra på bild men typ såhär ser den ut.
 
Jag är ganska så  kär i den. Tycker den är precis lagom konstig och alldeles, alldeles jätte fin.

Fredagsbakning

Idag var det dags för fredagsbakning med dagbarnen igen. Provsmakning är en viktig del.
 
Vi gjorde skurna chokladsnittar. Här peslas de med ägg.
 
För att göra det lite roligare färgade vi socker i några olika färger.
 
Det blev bara lite kladdigt.
 
Såhär fina blev barnens kakor.
 
När vi var klara tog vi med oss kakorna ut och fikade på lekplatsen.
 
Och jo, jag har fler dagbarn än Levi men dom kan jag inte lägga ut bilder på hur som helst så ni får hålla till godo med min lilla prins.

En golftårta

Ny tårta på annastårtor.se

När varje lördag är en fest

I morse gjorde jag och pyamaskillen blåbärspannkakor. Precis som förra lördagen. Fast då var det pannkakor med cashew och banan istället.
 
Levi älskar verkligen att baka. Han blir överlycklig, springer till köket och drar fram en stol att stå på när jag säger att vi ska baka.
 
 
Blandaaaaa...
 
 
Jag älskar att börja helgen med långfrukost. Känns som att varje lördag blir en fest.

Fredagsbakning med barnen

På fredagar brukar vi baka med dagbarnen. I fredags provade vi att göra brysselkex. Barnen fick välja färg på sockret och det blev lila.
 
Levi tyckte det var väldigt fint. Och gott så klart.
 
Barnen skar upp några kakor var och Levi tyckte det var väldigt viktigt att platta till dem ordentligt med handen, som vi gjorde förra fredagen när det var chocolate chip cookies som gällde.
 
En liten tjuvsmakare var framme när jag skulle fota.
 
Sen vi började med fradagsbakning har Levi lärt sig säga kaka. Och dessa blev väldigt omtyckta.

När reslusten tar över

Jag tänkte just sätta mig och skriva ett inlägg om min obotliga reslust som just för tillfället är så där extra, nästan jobbigt stark. Men så kikade jag in på min kära systers blogg och fick läsa mina exakta tankar där. Så här kommer en kopia på hennes inlägg. För exakt så här är det.
 
Jag vet inte varifrån min reslust kommer.
Inte är det från mina föräldrar, som alltid helst stannat hemma året om, eller åtminstone i Sveriges underbara land. Inget fel med det.
Men jag lider av en obotlig längtan vidare, bort, iväg, ut i världen till något varmt, nytt, spännande eller bara i all enkelhet men någon annan stans. Det är mer än en längtan. Det är som en sjukdom, en drog jag inte rår på. Ibland gör det fysiskt ont i mitt hjärta och jag kan på riktigt må illa och gråta helt äkta tårar av det där suget som aldrig, aldrig någonsin slutar dra i mig helt. Min syster är likadan.
 
Kanhända kommer det från vår farfar som en enda gång i sitt liv fick komma iväg utomlands.
Men det räckte för att han resten av sitt liv skulle älska att få berätta om hur flygplansmotorerna dundrade, hur han svävade över molonen och såg berg och dalar, vägar och hus där nedanför, prata sig varm om sanden på stranden, människorna, maten och palmerna på Mallorca och vara så genuint lycklig över att ha vunnit den där resan. Lika mycket som han älskade att berätta, älskade jag att lyssna, och kanske, kanske var det där ett litet frö började gro.
 
Det här fatet köpte farfar på sitt livs resa, och jag kan inte riktigt låta bli att tro att det var där allt började.

En höstig helg

Förra helgen var jag och Levi och hälsade på hos Levis morfar. Det var så där härligt solig höst med fina löv överallt. För övrigt har Levi lärt sig säga morfar, på sitt alldeles egna lilla vis. Bobo säger han och sen han lärde sig det har han inte slutat prata om sin älskade bobo.

En tårta till Malte

I helgen gjorde jag en tårta till min brorson Malte. Fler bilder finns på annastårtor.se

När det gör ont i hjärtat

I helgen har vi sagt Hej då till mitt föräldrahem. Det känns fullständigt overkligt och så hemskt, hemskt sorgligt.
Det har alltid varit så självklart att älskade Kåsta finns där. En plats att komma tillbaka till om och om igen. Det har alltid varit självklart att våra barn också ska få komma dit och få ha allt det som jag hade när jag växte upp. Att leka bland blommorna på sommarängen. Plocka midsommarblomster och samla snigelskal.  Bygga kojor i dungen, plocka vinbär och hallon i mängder. Gå på skogspromenader, plocka svamp och kasta stenar i bäcken. Och så mycket, mycket mer.
Det finns så mycket som känns så grundläggande och självklart som inte längre är det. Så många minnen som man inte vill ska försvinna.
 
I våras när äppelträden blommade var vi där och jag tog massor av bilder för att aldrig glömma hur mitt älskade Kåsta såg ut.
 
 
 
 
 
 
Mitt i allt som händer runt omkring just nu är jag så ofattbart tacksam att vi har en Gud som är större än allt och alla. En Gud som är större än alla omständigheter och en Gud som bär oss genom allt. Tack Jesus!

RSS 2.0