Den så kallade kvinnofällan

Som bekant är jag hemma-mamma för tillfället. Och jag älskar det. Jag skulle mer än gärna spendera resten av mitt liv åt att ta hand om våra barn och vår familj. På heltid. Det är när jag får göra det som jag mår som bäst, är som gladast, känner mig mest betydelsefull och som att jag är på rätt plats. Som att jag gör det jag är skapad för.
 
MEN, tydligen är jag helt fel ute när jag känner så. För så får man uppenbarligen varken tänka eller känna i det här landet. Det verkar vara extremt provocerande att ens yttra sig i de banorna. Jag har fått veta att jag är fast i den så kallade kvinnofällan.
Min dröm och det jag verkligen brinner för, det är tydligen en kvinnofälla som så många krafter i det här samhället gör sitt allra yttersta för att dra mig ur. Tack för det! Vill bara meddela att jag inte är i det minsta behov av att räddas. Är det något jag mer än gärna skulle räddas ifrån är det istället det jag anser vara en betydligt större fälla, nämligen ekorrhjulets arbetarfälla. Snälla någon, hjälp mig att inte behöva hamna där igen men våga inte ta ifrån mig det som betyder allra mest för mig -tiden med mina barn!
 
Lite märkligt tycker jag ändå att det är. Jag kritiserar, dömer eller förlöjligar inte andra människors val eller drömmar. Jag ser istället att vi alla är olika. Vill olika saker, har olika drömmar osv. Hur skulle det bemötas om jag istället skulle ifrågasätta andra människors val att sätta sina barn i förskola? Om jag hejdlöst skulle ifrågasätta hur man någonsin skulle kunna prioritera sitt arbete framför sina barn, när man inte måste. Något som jag egentligen, ärligt talat, inte kan förstå. Men som sagt så tar jag mig ändå inte rätten att ens påpeka det eftersom att det måste få vara upp till var och en. Eftersom vi alla är olika.
 
Jag är dessutom rätt säker på att om jag var man och hade samma dröm och längtan efter att få vara hemma med mina barn så skulle jag hyllas till skyarna. Sättas upp på någon slags piedestal och hjälteförklaras. Men nu är jag inte man, utan kvinna, så då är jag istället fast i en fälla och är i desperat behov av att räddas och upplysas om att jag är en bakåtsträvare och att min dröm och längtan inte är värd det minsta utan borde fortare än kvickt ersättas med "rikta" drömmar om karriär och mängder av pengar.
 
Men nu råkar det vara så att det allra dyrbaraste för mig är tiden med mina barn och jag skulle aldrig i livet frivilligt ge bort den till någon annan.

Små fötter

Sen ett tag tillbaka ser min morgon vy ut ungefär såhär. Små små fötter som spretar rakt upp i luften. Tycker det är så väldigt gulligt.
 
Hon är verkligen helt fascinerad över de där sakerna som flyger runt uppe i luften.

Att namnge sitt barn

Att namnge sitt barn är inte alltid det lättaste. Speciellt inte när man tycker olika. Jag har väl inte varit helt överrens med vårt val. Nu provar vi att stava med enkel V istället för dubbel W. Så, numera heter hon Vilma istället för Wilma.

Levis fotovägg

Jag fick en fotoskrivare i julklapp av David. Jätte kul tyckte jag, och Levi också. Det började med att han hittade en bild på David som han ville ha på sin vägg. Och sen fortsatte det med fler och fler bilder och saker han tycker är fina ♥

Fyra månader

Idag är hon fyra månader, våran skatt. Hon är fortfarande gladaste bebisen i stan. Hon växer så det knakar och har börjat bli mer stabil i nacken och ryggen. Hon gapar stort efter allt jag stoppar i munnen. Kanske speciellt vattenglaset. Det ser tydligen väldigt smaskigt ut. Så idag fick hon smaka lite mosad banan och jag tror hon gillade det.
Liggdelen till vagnen är aningen trång nu när åkpåsen är i så snart behöver vi byta till sittdelen istället. När Levi var bebis skyndade vi nästan på det där bytet lite väl mycket. Nu är det tvärt om. Fast att hon knappt får plats längre vill jag vänta så länge som möjligt.

Dagens citat

Levi bjuder på en snöglass ute på gården och jag låtsas äta upp den varpå han säger "Ät inte snön!! Då kan du få ormar i ögonen!!" Tror han kanske blandat ihop det där med att man kan få mask i magen lite...

Dagens nostalgitripp

Dagens nostalgitripp går till när Levi var ungefär lika gammal som Wilma är nu. Lilla mini hjärtat. Märker att jag lätt blir väldigt nostalgisk när Wilma växer så fort. Här om dagen rensade jag ut bebiskläderna som hon växt ur och kunde knappt hålla tårarna tillbaka.
Som tur är har jag tyckt att hon känts väldigt mycket nyfödd ganska länge. Hon har inte varit speciellt stabil och så. Men nu när hon helt plötsligt är det, när hon nu växt till sig lite mer så är hon inte en liten nyföding längre. Men hon är fortfarande min bebis. Och det kommer hon få vara länge ♥
 

Energikick

När jag var gravid med Wilma kunde jag inte röra på mig speciellt mycket. Jag rörde extremt lite på mig under de där nio månaderna. Så, när hon väl var ute var jag minst sagt mycket peppad på att komma i form igen. Och då inte främst att gå ner de där kilona utan mer att bli stark, frisk och jobba upp konditionen igen.
Jag bestämde mig för att använda mig av Olga Rönnbergs bok om träning för nyblivna mammor som går ut på hemmaträning. Eftersom att jag aldrig någonsin har behövt träna för att hålla vikten har jag heller aldrig någonsin tränat förut. På sin höjd har jag tagit några snabba promenader lite nu och då men nu tränar jag faktiskt regelbundet. Och oj vilken revolutionerande upptäckt det har varit för mig. Haha! Alltså, jag får en sån galen energikick efter ett pass. Enda stunden på dagen då jag kan få till träningen är på kvällen när barnen lagt sig och efteråt märker jag hur jag ofta springer runt som nåt slags yrväder och fixar och grejar med allt möjligt. Till och med nu när jag sitter vid datorn och bloggar är jag helt uppe i varv och vill skriva fortare och vara mer effektiv.
Borde ju helt klart försöka få till träningen på morgonen istället så jag får mer nytta av all den här energin.
 

Att fika i en jumbojet

Igår bestämde vi oss för att åka på utflykt till Jumbocafét vid Arlanda. Det är väl kanske inte främst ett café utan mer ett vandrarhem men man kan även fika och det var det vi gjorde.
 
Att få kliva in i ett alldeles riktigt flygplan fast man inte ska åka på semester var ju så klart en riktig höjdare för en viss liten kille.
 
 
Det var spännande att titta ut genom fönstret. Han tyckte dock att de här fönstren var mindre än de som var på Kap Verde-flygplanet.
 
Vi tittade även noga på mini modellen av jumbojeten vi var i.
 
När vi fikat färdigt gick vi upp på övervåningen där det fanns riktiga flygplansstolar att prova. Vilken lycka!
 
Väl ute igen undersökte vi däcken och kollade hur det såg ut under flygplanet.
 
När vi kikat färdigt där åkte vi vidare för att titta på när andra flygplan gick ner för landning.
 
Även det var väldigt spännande, och kallt.
Perfekt liten mini-utflykt på en lördag.

Julplundra

Innan jul bakade vi pepparkakor som vi sen hängde upp i Levis fönster. Vi bestämde att han skulle få äta upp dem när julen var slut. I det här huset är julen slut den 27 dec. Då åker julgranen och allt annat julpynt ut. Så även pepparkakorna, till Levis stora glädje!
 
 
Min sötaste pyjamaskille.
Jag älskar verkligen att rensa bort julen. Bort med det gamla, in med det nya, ljusa, fräscha.
 
Note to self: Köp tulpaner.

RSS 2.0