Att vakna med den bästa känslan
Ni vet den där känslan när man vaknar på morgonen och är alldeles lycklig och förväntansfull för man vet att det ska hända nånting rolig under dagen. Älskar de där sekunderna det tar innan man kommer på vad det är man ska göra. I alla fall, den känslan har jag vaknat upp med i några dagar nu och det är så fullkomligt underbart att den här flytten får mig att le det första jag gör när jag vaknar.
Idag jobbar David sin sista dag på jobbet. Levi har sovit över hos sin farmor och denna underbara farmor har tagit ledigt från jobbet så att de två kunde åka ner på stan och fika på förmiddagen. Vilma har sovit i över tre timmar nu och gör det fortfarande så jag har fått massor av tid att packa det sista. När till och med krukväxter och gardinstänger är nerplockade, då känns det att det är nära.
Imorgon ska vi fira Levis födelsedag för hela slanten och sen...sen kör vi!
Home is wherever I'm with you
Näe hörrrni, nu är det nära på riktigt! Vi har två dagar kvar här i Uppsala, sen är det flyttdag. I stort sätt allt är nerpackat. Jag slog just in Levis födelsedagspresenter utan sax för den var så klart också nerpackad. 
Man får inte jätte mycket tid till att stanna upp och tänka efter när det är fullt upp med barn och packning och hej vad det heter. Men rätt som det är kommer det över mig. Vi ska lämna Uppsala. Det är lätt att focusera på allt det roliga, härliga och fantastiska med att flytta och förverkliga sina drömmar. (Och tur är väl det.) Men så kommer det som sagt över mig ibland, det där som faktiskt också är en verklighet. Att vi på lördag ska säga hej då till vår älskade lilla lägenhet. Att vi ska flytta långt bort ifrån den ännu mer älskade familjen och vännerna. Det gör ont i hjärtat.
Men så här om dagen, när jag hade så väldigt nära till tårar på grund av detta så blev jag påmind om den där ljuvliga strofen "Home is wherever I'm with you" och jag blev genast lugn. För det stämmer, där min fina lilla familj är, där vi är tillsammans, det är det som är hemma och nu kommer hemma snart vara nån helt annan stans. Det kommer bli så bra, för vi är där tillsammans ♥
Allt på en gång
På fredag blir Vilma 7,5 mån. Idag bestämde hon sig för att resa sig upp mot tvättmaskinen. Det är första gången hon drar sig upp till stående själv. Hon överraskade mig verkligen. Några minuter senare började hon ta sig framåt ordentligt för första gången också. Sen har hon gjort det så fort jag lägger ner henne. Förut har hon mest rullat och snurrat för att förflytta sig men nu har hon fått till nån slags larv-stil. 
Jag kan inte minnas att Levi var så här aktiv som Vilma är. Hon är lixom inte still en sekund. Underbart full av liv!