Att längta hem
Vi har det bra här. Nu har vi varit hemifrån en dryg vecka och det går ändå bättre än jag trodde att det skulle göra. Visst, jag är trött och det tar på både krafter och hummör att vara själv med barnen men det går ändå bra. 
I början av förra veckan åkte vi bort till vår gamla lägenhet och tittade runt där i området. Väldigt märklig känsla. Det bästa var att jag bara kände att det är skönt att vi inte bor där längre. Jag längtar inte tillbaks över huvud taget. Istället längtar jag hem. Hem till Varberg ♡
Och vad som var om möjligt ännu bättre var att när vi gick där och tittade så sa Levi "Mamma, jag saknar mina Varbergskompisar". Först blev jag orolig för jag trodde han skulle säga att han saknade lägenheten. Men det gjorde han inte. Han längtade uppenbarligen hem han också. Och det, det är nästan obeskrivligt skönt att veta.
 
Ps. Hade det funkat att blogga ordentligt från mobilen hade det här inlägget haft några mysiga bilder också...
Nej nu stör jag mig lite för mycket på att blogg.se appen inte funkar överhuvudtaget och att det bara är ibland det går att blogga ordentligt från mobilen.
Så, det blir inga bilder från idag för det vill inte funka. Jag har i alla fall klarat av att flyga själv med två barn. En stor, duktig och lite nervös kille och en vild tjej som höll sig någorlunda lugn med hjälp av ett russinpaket.
Nu har vi landat hemma hos farmorn och farfarn i Uppsala och stannar ett tag när snickarna jobbar på där hemma. 
Mysigt med äventyr men det hade varit bra mycket bättre om även pappan var här ♡
Ett halvt år
Idag är det sex månader sen flyttlasset gick. Ett halvt år har vi alltså bott här. Det har gått väldigt fort! Ett helt fantastiskt halvår. Jag vågar mig nog på att säga att det varit det bästa halvåret hittills och det blir bara bättre och bättre. De första månaderna var så klart en omställning och eftersom det blev sommar ganska fort kändes det lite som en väldigt lång semester. Nu är det dock höst och vi har kommit in i vardagslunken. Och som jag älskar att ha vardagen här!
 
Innan vi hade bestämt oss för att flytta och stod och velade som mest över att stanna i Uppsala eller flytta hit läste jag citatet "Livet är så väldigt mycket vardag" som en vän hade skrivit angående något helt annat. Det fick mig verkligen att tänka till och inse vad jag faktiskt ville. Just att ha vår vardag på en plats vi älskar och där vi trivs så väldigt, väldigt bra. För visst kan man resa iväg på fantastiska resor och se spännande platser men det är så korta stunder och ja, livet är verkligen så väldigt mycket vardag och jag älskar att vår vardag numera är precis just här.
 
Sen hjälper det ju så klart också att vi redan lärt känna så många nya härliga människor och fortsätter göra det hela tiden. Det vi saknar är barnens farmor och farfar. Den där vardagliga kontakten. Att bara kunna svänga förbi när vi varit och handlat. Att kunna åka dit några timmar på en lördag. Levi och farmors egna små utflykter en fredag eftermiddag. Att ha någon som vill barnvakta. Som tur är ses vi lite nu och då och snart är det dags igen.