Sysslingarna på kalas

Förra helgen fyllde David 30 år. Tyvärr blev det inte många bilder tagna men några på barnen hittar jag i alla fall. Några av Davids kusiner kom upp för att fira vilket också betyder att Levi fick leka med sin syssling.
Sötnosarna fick fixa tårtan som vi skulle smaska i oss på förmiddagen.
 
Koncentrationen var på topp när de satte ut dekorationerna som Levi hade pysslat ihop tidigare i veckan.
En sol och lite gräs hade han fixat. Och så skulle det stå "Grattis på födelsedagen pappa", vilket jag kortade ner till Grattis och så siffrorna 30. Och visst blev tårtan tjusig? Bokstäver, gräs och sol lite huller om buller. Helt underbart och oj så stolta de var när tårtan serverades!
 
På kvällen hade vi "vuxenfest", som vi så fint uttryckte det för Levi som skulle vara med farmor kvällen till ära. Men Wilma behövde ju så klart vara med och även hon fick träffa sin syssling. Det skiljer två veckor på de små prinsessorna som lyckades matcha med likadana kjolar fast olika färg.
 
Vi kan väl konstatera att det inte är jätte lätt att fota två små sprattlande tjejer.
 
Det var hur som helst en lyckad kväll och när det började bli sent somnade de små och låg och gosade tillsammans när vi andra kalasade.

Det ständigt dåliga samvetet

Alltså. Innan Wilma kom hade jag ibland dåligt samvete för att jag inte alltid hann med Levi lika mycket som jag önskade. Sen kom älskade underbara lilla Wilma. Och helt plötsligt har det där dåliga samvetet lixom gångrats med två. Nu är det helt plötsligt två små liv som vill ha och behöver min uppmärksamhet. Om än på två helt olika sätt. Levi vill leka. Och leka, och leka och leka. Det märks så tydligt att det är när vi spenderar tid tillsammans som han känner sig älskad och sedd. Men nu är det ju dessvärre så att jag inte kan sitta ner hela dagarna och enbet leka med min lilla skatt. Jag behöver så klart se till att han får mat, har rena kläder och inte behöver bo bland damråttorna också. Och så ta hand om lillasyster då. Nog för att jag fått lära mig att det visst går att leka samtidigt som Wilma ammar men det blir så klart ändå delad uppmärksamhet. Och visst är det nödvändigt för ett barn att få lära sig att man inte alltid kan få hela uppmärksamheten, men inte försvinner det dåliga samvetet för det.
Och så har vi lilla bebisen då som är så väldigt nöjd med att mest bara sitta och titta på vad som händer men som skiner upp med hela det lilla underbara ansiktet så fort man ser på henne, pratar med henne och ger henne uppmärksamhet. Och då får jag så klart dåligt samvete för att jag inte gör mer av det med henne.
Inte hjälper det heller om vi får hjälp med barnvakt till Levi för då får jag dåligt samvete för att jag skickar iväg honom med nån annan istället för att själv ge honom den uppmärksamhet han så gärna vill ha.
Så, det där dåliga samvetet gör sig lixom ständigt påmint och mest hela tiden känner jag att jag inte räcker till. Men ändå är det det bästa som hänt mig, att få vara mamma till två ♥

Låskillen

Igår åkte vi iväg en sväng till 4-H gården för att träffa lite djur och så. Det här var dock ungefär det enda djuret Levi tittade på.
 
Sen var det visst andra saker som var mycket mer spännande. Nämligen låsanordningar. Lås, dörrar, luckor och lite andra spännande saker som han hittade. Men djuren, de var verkligen sekundära för herrn.
 
När vi behövde åka därifrån lite tvärt så blev han ledsen för att vi inte hunnit "gå in i den där dörren där borta". Inte för att vi inte hann titta på fler djur.
 
"Oooo...Kolla mamma!"
 
 
 
 
 
"När jag blir stor ska jag jobba på den här 4-H gården"
Levi ska för tillfället bli väldigt mycket saker när han blir stor och jobba på väldigt många olika platser. Fantastiskt tycker jag och mitt svar blir alltid att han kan bli precis vad han vill. Idag frågade han om man kan bli jultomte när man blir stor. Minns inte riktigt vad jag svarade på det men det slutade i alla fall med att han ska bli det också.

I mammas kläder

Idag har det varit kallt här så när vi skulle gå ut passade jag på att prova en tröja på Wilma som jag hade när jag var bebis. Rosa och brun. Den har legat nerpackad i en påse i väntan på att vi nån gång skulle få en flicka så det kändes lite så där extra roligt att ta fram den. Mjuk, skön och varm var den och den passade perfekt.
 
I måndags var vi för övrigt på BVC. Wilma var då nio veckor på dagen och vägde 4655 g och var 56,4 cm lång.

Våran stora lilla kille

Jag satt just och kollade igenom lite gamla resebilder och insåg hur väldigt liten Levi var när vi var på Kap Verde. Jag som tyckte att han var så stor då. Och det var han ju på ett sätt. Så klok och smart, finurlig och busig. Han pratade mycket och det gick att resonera med honom. Men kära nån va liten han ändå var, inser jag nu! Han kommer dock ihåg mycket från den resan och vi pratar ofta om Kap Verde.
Våran lilla kille har blivit så stor sen Wilma kom. Men antagligen kommer jag väl titta tillbaka på bilder från den här tiden, om ett tag, och tänka samma sak då "Oj va liten Levi var när Wilma var nyfödd..."

Tårtfix på kvällskvisten

Ja ha, då sätter jag mig ner för vad som känns som första gången för idag. Jag struntar i hemmaträningen (ja jag tränar nu mera för första gången i mitt liv, men det får jag nog återkomma med i ett annat inlägg) och kryper upp i soffan med en kopp te istället.
På lördag fyller David 30 år och jobbet med hans tårta har börjat. Ikväll har jag pysslat med en av fyllningarna. När jubilaren själv får bestämma blir det riesen ganache, plus lite annat smått o gått som fixades tidigare idag.
Nu ska jag ägna resten av kvällen åt att koppla av och göra mitt bästa för att inte smaska i mig den där ganachen. Eller inte så mycket av den i alla fall.

Instagrambilder på väggen

Vi har snart bott i våran lägenhet i fem år. Under de åren har vi tänkt att vi ska sätta upp nåt på väggarna i vardagsrummet. Men längre än att tänka tanken har vi inte kommit. Förrän nu då. För nån vecka sen framkallade jag några instagrambilder som jag tycker så där extra mycket om och idag kom de upp på väggen. Äntligen!
 
Tanken är att vi ska kunna utöka med fler bilder allt eftersom barnen växer och så. Och kunna byta ut vissa om man känner för det. Kanske dags att ta tag i andra väggen också.

Åtta veckor

Lilla tjejen som redan blivit större... Så självklart att hon växer men samtidigt hänger jag lixom inte riktigt med. Åtta veckor redan. Två månader. Lilla underbara varelse.
 

Kusiner på besök

För nån vecka sen hade vi lite kusiner på besök. Eftersom min syster också är hemma med sina två minsta det här året har vi lyckats träffas mer än vanligt under hösten. Och det är jag så väldigt, väldigt glad för!
Levi har SÅ roligt med sina kusiner och tycker verkligen om dem. Han och Elvira verkar ha hittat varandra på ett alldeles speciellt sätt och leker så bra tillsammans.
 
Men även killarna är extremt uppskattade så klart. Här gräver de efter skatter i sandlådan.
 
Wilma blev väldigt beundrad även vid det här besöket ♥

Bara lite typiskt

Igår blev Wilma åtta veckor. På dessa åtta veckor har hon nog inte en enda gång vaknat till av sig själv efter att vi lagt henne klockan sju. Ja jag vet, världens flyt och lättaste barnet och så där så det är ju inte direkt läge att klaga. MEN är det inte bara liiite typiskt att när jag för första kvällen på länge faktiskt har nåt vettigt att göra (läs fixa tårtfigur) så vaknar hon var tionde minut och vill ha nappen. Självklart passar vi på att ta det när David är borta för kvällen. Men jag vet, inte riktigt läge att klaga ändå.

Levis första tårta

För ett tag sen fyllde Levis farfar år och det skulle vi fira med tårta. Levi tyckte absolut att vi behövde ha nån slags figur på den så jag satte igång med att göra en tyngdlyftare. Det tyckte vi passade bra till farfar.
 
Jag provade att ha Levi med mig när jag modellerade figuren och det gick så väldigt, väldigt bra! Han tyckte det var hur kul som helst och vips så hade han också fixat till lite tyngder.
 
Självklart ville han göra en egen gubbe också och han klarade det galant! Jag hjälpte honom med att visa var han skulle dela klumparna för att få det att se ut som armar och ben. Annars klarade han sig så bra själv. Han lyckades till och med rita ut ögon, näsa, mun med ätbar färg.
 
Han var något överlycklig när vi satte på gubben på den lilla tårtan som han bakat själv.
 
Och här är den då, Levis första tårta!
Tänk så ofattbart stolt man kan vara över sitt barn. Löjligt stolt faktiskt.

Lockigt!

Hej jag heter Wilma och så här lockigt blir mitt hår när jag är nybadad.

RSS 2.0