Sysslingarna på kalas
Förra helgen fyllde David 30 år. Tyvärr blev det inte många bilder tagna men några på barnen hittar jag i alla fall. Några av Davids kusiner kom upp för att fira vilket också betyder att Levi fick leka med sin syssling.
Sötnosarna fick fixa tårtan som vi skulle smaska i oss på förmiddagen.
 
Koncentrationen var på topp när de satte ut dekorationerna som Levi hade pysslat ihop tidigare i veckan.
En sol och lite gräs hade han fixat. Och så skulle det stå "Grattis på födelsedagen pappa", vilket jag kortade ner till Grattis och så siffrorna 30. Och visst blev tårtan tjusig? Bokstäver, gräs och sol lite huller om buller. Helt underbart och oj så stolta de var när tårtan serverades!
 
På kvällen hade vi "vuxenfest", som vi så fint uttryckte det för Levi som skulle vara med farmor kvällen till ära. Men Wilma behövde ju så klart vara med och även hon fick träffa sin syssling. Det skiljer två veckor på de små prinsessorna som lyckades matcha med likadana kjolar fast olika färg.
 
Vi kan väl konstatera att det inte är jätte lätt att fota två små sprattlande tjejer.
 
Det var hur som helst en lyckad kväll och när det började bli sent somnade de små och låg och gosade tillsammans när vi andra kalasade.
Det ständigt dåliga samvetet
Alltså. Innan Wilma kom hade jag ibland dåligt samvete för att jag inte alltid hann med Levi lika mycket som jag önskade. Sen kom älskade underbara lilla Wilma. Och helt plötsligt har det där dåliga samvetet lixom gångrats med två. Nu är det helt plötsligt två små liv som vill ha och behöver min uppmärksamhet. Om än på två helt olika sätt. Levi vill leka. Och leka, och leka och leka. Det märks så tydligt att det är när vi spenderar tid tillsammans som han känner sig älskad och sedd. Men nu är det ju dessvärre så att jag inte kan sitta ner hela dagarna och enbet leka med min lilla skatt. Jag behöver så klart se till att han får mat, har rena kläder och inte behöver bo bland damråttorna också. Och så ta hand om lillasyster då. Nog för att jag fått lära mig att det visst går att leka samtidigt som Wilma ammar men det blir så klart ändå delad uppmärksamhet. Och visst är det nödvändigt för ett barn att få lära sig att man inte alltid kan få hela uppmärksamheten, men inte försvinner det dåliga samvetet för det.
Och så har vi lilla bebisen då som är så väldigt nöjd med att mest bara sitta och titta på vad som händer men som skiner upp med hela det lilla underbara ansiktet så fort man ser på henne, pratar med henne och ger henne uppmärksamhet. Och då får jag så klart dåligt samvete för att jag inte gör mer av det med henne.
Inte hjälper det heller om vi får hjälp med barnvakt till Levi för då får jag dåligt samvete för att jag skickar iväg honom med nån annan istället för att själv ge honom den uppmärksamhet han så gärna vill ha.
Så, det där dåliga samvetet gör sig lixom ständigt påmint och mest hela tiden känner jag att jag inte räcker till. Men ändå är det det bästa som hänt mig, att få vara mamma till två ♥
Låskillen
Igår åkte vi iväg en sväng till 4-H gården för att träffa lite djur och så. Det här var dock ungefär det enda djuret Levi tittade på.
 
Sen var det visst andra saker som var mycket mer spännande. Nämligen låsanordningar. Lås, dörrar, luckor och lite andra spännande saker som han hittade. Men djuren, de var verkligen sekundära för herrn.
 
När vi behövde åka därifrån lite tvärt så blev han ledsen för att vi inte hunnit "gå in i den där dörren där borta". Inte för att vi inte hann titta på fler djur.
 
"Oooo...Kolla mamma!"
 
 
 
 
 
"När jag blir stor ska jag jobba på den här 4-H gården"
Levi ska för tillfället bli väldigt mycket saker när han blir stor och jobba på väldigt många olika platser. Fantastiskt tycker jag och mitt svar blir alltid att han kan bli precis vad han vill. Idag frågade han om man kan bli jultomte när man blir stor. Minns inte riktigt vad jag svarade på det men det slutade i alla fall med att han ska bli det också.