Våran Wilma ♥
Nu har hon varit hos oss i två veckor, våran Wilma. När hon föddes vägde hon 3490g och var 51cm lång.
Första veckan sov hon nästan dygnet runt med undantag för några så femminuters matpauser. Trots det hade hon ändå gått upp i vikt på återbesöket. Nu har hon börjat vara vaken lite längre stunder och är oftast väldigt nöjd med livet.
 
 
 
Och så har vi ju storebror då. Världens finaste och duktigaste storebror. Första natten hemma med Wilma tyckte han det var väldigt spännande och vaknade när hon skulle äta och ville vara med och hjälpa till. "Jag kan hjälpa dig mamma", "Jag kan vakta bebisen". Redan andra natten sov han dock igenom matningarna.
 
Här om kvällen när jag la Levi sa han "Jag har nåt jag vill säga till Wilma". Jag gick och hämtade henne och mammahjärtat sprack nästan när jag hörde hans lilla mun säga "Wilma jag äääälskar dig", för första gången.
Kanske är det inte alltid jätte lätt att ha blivit storebror när rutiner och annat man är van vid plötsligt inte ser likadant ut som det brukar. Men trots det går det väldigt bra och jag älskar att se dem tillsammans. Våra älskade barn ♥
 
Kärlek till bebismagen
Just nu tror jag inte att det går en enda morgon utan att Levi kommer och lyfter på mitt täcke och säger nåt i stil med "Kanske man kan få känna lite på magen" eller "Jag vill gosa lite med magen" "Jag älskar att mysa med bebisen". Och så känner han med sina små händer och analyserar och funderar över vilken del av bebisen han känner. "Det här är nog en fot", "Här är nog rumpan", "Här är nånting hårt". Och det är inte bara en gång på morgonen det händer. Flera gånger om dagen nu ber han om att få ta fram magen och känna på den.
Och jag bara älskar det. Det är så väldigt, väldigt mysigt att han är så engagerad och tycker det är så spännande. Det märks att han känner på sig att det börjar närma sig.