Recept på morotssoppa

Idag gjorde jag morotssoppa för första gången nånsin. Det blev ungefär hur gott som helst, om jag får säga det själv. Om man gillar morot förstås. Läste en hel massa recept som var smaksatta med allt möjligt innan jag valde det här. Jag ville nämligen att min morotssoppa skulle smaka just morot.
 
Här kommer receptet:
 
700g morötter
1 lök
2 vitlöksklyftor
1 liter grönsaksbuljong
Salt och vitpeppar
Creme fraiche
 
Fräs hackad lök och vitlök i lite olivolja.
Slanta morötterna och låt dem fräsa med några minuter.
Salta och peppra.
Häll på buljong och koka i ca 20 min tills morötterna är mjuka.
Mixa slät med stavmixer och blanda i en klick creme fraiche.
Ät!

På väg hem!

Eftersom vår lägenhet låg väldigt centralt och det bara tog fem minuter att gå in till Union Square så hann vi med lite sista minuten shopping på förmiddagen innan det var dags att åka ut till flygplatsen.
Så vi strosade runt i centrum och jag njöt till fullo av att känna solen värma innan det bar av hem mot höst Sverige igen.
Väl på flygplanet gör man ju lixom det bästa för att tiden ska gå så fort som möjligt. Jag tittade på några filmer och sov sen ganska mycket.
 
Vi mellanlandade i Köpenhamn och den där sista timmen på flyget därifrån till Arlanda gick fort, fast ändå så långsamt... Då ville jag verkligen bara vara hemma hos min älskade killar! Jag försökte fördriva tiden med att fota mina nymanikyrerade naglar.
 
Och med att läsa bok...och med att fota moln...och dricka vatten...och....
 
Men så äntligen landade vi och jag fick krama och pussa och gosa och mysa och prata med mina älsklingar igen. Som jag hade längtat! Och missförstå mig inte nu för den här resan var verkligen helt fantastisk! Makalöst rolig, härlig, spännande och allt sånt. Och det hade så klart blivit en helt annan resa om jag hade gjort den tillsammans med David och Levi. Men hur fantastiskt den här resan än var så var det ändå konstigt att inte ha dem där. Hälften av mig saknades lixom ♥

Fisherman's Wharf och Alamo Square

 Vår sista hela dag började vi med en promenad för att komma till en frukostrestaurang som vi blivit tipsade om.
 
Vi hann lixom få upp aptiten i några extremt branta backar.
 
 
När vi kom fram till frukoststället insåg vi dock att det nog var fler som blivit tipsade om samma restaurang. Stället var fullsatt och kön utanför var lång.
 
Isstället för att vänta på ett bord där gick vi vidare ner mot vattnet och Fisherman's Wharf.
 
Där hade man fin utsikt över staden.
 
Vi hade hunnit bli rätt hungriga av promenaden och hittade ett frukostställe ganska fort.
 
Och hjälpes vilka portioner! Det syns ju så klart inte på bilden men tre pannkakor som var gigantiska i omkrets och fantastiskt höga. Och så ägg och bacon till det. Och lönnsirap. Massor av lönnsirap. Så vansinnigt gott men här gick även jag bet på att äta upp. Inte ens hälften av pannkakorna gick ner.
 
Efter monsterfrukosten spenderade vi förmiddagen i Fisherman's Wharf.
Efter en stund gick vi vidare och njöt av fin utsikt.
 
Och mysiga gator.
 
 
 
 
 
Tills vi kom till den omtalade kringliga Lombard street.
 
Det var ju fint och så fast kanske inte riktigt så spännande att se på som det utger sig att vara.
 
Fast det verkade inte riktigt resten av världen hålla med om. Vi var nämligen inte riktigt ensamma där.
 
Lite senare tog vi en taxi bort till Alamo Square och tittade på de berömda husen. The Painted Ladies.
Vi stannade en stund, satte oss i gräset och njöt av solen och värmen.
 
 
Vi tittade lite närmare på husen och sen gick vi en sväng för att hitta en taxi.
 
På vägen såg vi många andra tjusiga hus.
 
 
 
Taxin tog oss tillbaka till lägenheten och sen avslutade vi våran sista kväll med att gå på manikyr.

Golden Gate and beyond!

Nästa dag tog vi åter igen bilen men den här gången åkte vi norrut. Första stoppet var så klart Golden Gate bron.
 
Och det var häftigt att se den. Det var det verkligen!
 
Det var väldigt fint där runtomkring också.
 
Vi blev förvånade över hur stora "the main span" (hur man nu översätter det) är. Och eftersom killen inte behagade flytta på sig så fick han vara med på mitt kort också. Vi var nämligen inte helt ensamma där.
 
Vi promenerade runt lite vid utsiktsplatsen. Man kunde se Alcatraz även därifrån, fast på lite längre avstånd då.
 
Det blev ganska många bilder på bron. Den var rätt maffig faktiskt.
 
Sen var det dags att åka över. Även det rätt maffigt.
 
Väl över stannade vi på nästa utsiktsplats. Därifrån kunde man se San Francisco skyline.
 
Vi åkte ner till Fort Baker för att se bron från en annan vinkel. Där var det lite lugnare och vi var de enda turisterna som hittat dit. Sen körde vi vidare för att leta efter ännu en utsiktsplats. Men där blev det inte riktigt som vi hade tänkt.
 
Det blev så mycket, mycket bättre!
Vi körde fel helt enkelt. Men vilken genialisk felkörning! Vi körde tills vägen tog slut och det behagade den göra vid en helt fantastisk strand.
 
En strand med svarta klippor, vågor och en hel massa surfare.
 
Vattnet var så fruktansvärt svinkallt (!!) Men vad gör det när man får stoppa fötterna i Stilla havet? Det är lixom självskrivet att det är härligt ändå.
 
Jag fullkomligt älskar när det händer så helt oplanerade saker som bara blir så fantastiskt bra, när man är ute och reser. Att veta att vi hittade en plats som vi annars aldrig hade kommit till om vi inte hade råkat köra fel. Obeskrivligt!
 
Vi hittade även andra platser med fantastisk utsikt på vägen ifrån stranden.
 
 
 
 
Vi körde vidare en liten bit på kringliga små vägar och hittade plötsligt skylltar till Point Bonita Lighthouse som jag hade läst om i min San Francisco bok.
 
Självklart åkte vi dit för att titta närmare på den. Det skulle nämligen vara väldigt fint där också.
 
Vi började gå den långa och stekheta vägen ner mot fyren och förundrades åter igen över varför vi hade så mycket kläder på oss i värmen.
 
 
För att komma ända fram till fyren behövde man gå igenom berget.
 
Men där gick det inte riktigt som vi hade tänkt oss. Det var låst pga läget som rådde i USA vid tillfället.
 
Det var bara för oss att glatt traska vägen tillbaka upp igen.
 
Men vad gjorde det med den utsikten?
 
Efter det körde vi vidare för att ta oss till Muir Woods. En nationalpark med gigantiska redwood träd. Eftersom vi viste hur läget var i landet, att alla nationalparker var stängda, så hade vi inga förhoppningar på att få nån guidad tur eller så. Däremot tänkte vi kanske att vi kunde hoppa ur bilen och i alla fall kika lite på de där träden. Men icke. Efter att ha kört lååångt, upp för berg och ner för berg, på smala, smala kringelikrok vägar vid branta stup kom vi till slut fram till Muir Woods. Tyvärr var det dock totalt avspärrat och en stackars ensam parkvaktare stod där och berättade vänligt men bestämt att vi inte alls fick promenera in några meter på egen hand.
 
Hon visade oss dock hur vi kunde köra för att komma till en annan plats där det fanns redwood träd. Så dit åkte vi och utsikten var även där helt otrolig.
 
Och nog för att träden var höga, men inte alls i närheten av så breda som de skulle vara i Muir Woods. Nå ja. Vi promenerade runt en stund i skogen innan vi behövde åka tillbaka in mot stan för att lämna tillbaka bilen.
 
Väl inne i San Francisco igen gick vi hem till lägenheten för att vila fötterna en stund innan vi gick ut för att äta middag. Åter igen hamnade vi på ett uppstyltat 50-tals ställe med charmiga möbler och flygplan i taket.
 
Jag åt mycket god skaldjurspasta.
 
Och godaste chokladtårtan nånsin. Möjligtvis också den största tårtbiten nånsin.
 
 
 

Road trip längs Highway 1

På söndagen var det dags för vår inplanerade road trip. Vi gick ut tidigt i den kyliga morgonen för att hämta ut hyrbilen.
 
Vi åkte ut från centrum, genom Golden Gate Park och så vidare ut på Highway 1.
 
Vi passerade många fina stränder och utsikten var fantastisk mest hela tiden.
 
 
På ett ställe stannade vi till för att kunna beundra utsikten lite bättre och få några bilder som inte är tagna genom bilrutan.
 
Det var slående vackert!
 
 
Man ville lixom gärna ta kort men ändå inte sträcka sig för långt ut över det extremt branta stupet.
 
Efter en stund fortsatte vi mot Monterey.
 
Och vårt första delmål, Cannery Row Antique Mall. En loppis utan dess like.
 
Jag hade rätt höga förväntningar på det här stället som Ett Annat San Francisco tipsar om och det roliga var att det mötte alla förväntningar och var till och med bättre än jag kunnat föreställa mig. Av förklarliga skäl tog jag inte så mycket bilder där inne då jag var upptagen med annat. Jag hade gärna köpt med mig det mesta de hade men ett bagage på max 20 kg har lixom sina begränsningar.
 
När vi var klara på loppisen åkte vi vidare ner till hamnen i Monterey för att äta lunch på en restaurang som även den är omnämnd i Ett Annat San Francisco. Vi började med att gå ut på fel pir.
 
Den rätta piren var aningen mer fylld av både butiker och turister. Tyvärr hittade vi inte restaurangen vi var ute efter men det blev bra ändå.
 
Där vi bestämde oss för att äta bjöd de oss på gratis calamari förrätt. Första gången jag tyckt bläckfisk var gott.
 
Jag beställde Crab sandwich och så satt vi där i stekheta solen och funderade på varför vi hade så tjocka kläder på oss. Sommarvärmen hade nämligen slagit till på riktigt och jag kunde inte njutit mera!
 
Vi åkte vidare till Santa Cruz. En annan lite kuststad, full av surfare.
 
Vi kom lagom till solnedgången så allt glittrade i guld och var så där extra fint. Längs med stranden ligger Santa Cruz Boardwalk, som ett litet tivoli.
 
Där strosade vi runt en stund och jag fortsatte äta saker jag tänkt prova. Nu blev det Funnel cake.
 
Innan solen gick ner helt och det blev mörkt gick vi ner till stranden.
 
 
 
Det var magiskt vackert och för första gången nånsin stoppade jag fötterna i Stilla havet.
 
Tada!
 
Efter att ha stannat till på en snabbmatsrestaurang och skrattat oss igenom måltiden så vi nästan fick magknip åkte vi tillbaka mot San Francisco. Mäktigt att se stadens alla ljus på avstånd i mörkret. Inte så lätt att fånga på bild från baksätet i bilen dock.
 

Den stora shoppingdagen

Nästa dag hade vi planerat in shopping för hela slanten. Innan butikerna öppnade gick vi till Lori's Diner som låg lite längre ner på våran gata för att ladda upp med riktig Amerikans pannkaksfrukost.
 
Lori's är ett ställe med väldigt utpräglad och aningen uppstylad 50-tals stil.
 
 
Vi satte oss i vårt bås och jag beställde det klassiska med pannkakor, ägg, bacon och korv. Alltså, frukost är verkligen min grej! Med hinkvis av lönnsirap på pannkakorna smaskade jag i mig allt på tallriken medan mina medresenärer åt upp ungefär hälften av sina portioner.
 
När vi var mätta och belåtna gick vi ut bland höghusen och letade oss fram till lite olika butiker. Förmiddagen spenderade vi på Westfield shopping centre som till vår besvikelse hade mer exklusiva butiker att erbjuda än vad vi hade tänkt oss. När vi väl tog oss ut därifrån hittade vi dock vad vi hade letat efter och shoppade på tills fötterna och händerna (tungt att bära på massa påsar) sa ifrån.
 
Nånstans däremellan pausade vi med fika på Cheesecake Factory. Och ja, va kan man säga förutom...Hjälp va gott!

Första dagen i San Francisco

Nästa morgon gick vi upp ganska tidigt för att hinna med tåget in till San Francisco. Väl där tog vi en taxi till lägenheten vi hade hyrt, installerade oss lite och gick sen ut i storstaden.
 
Vi gick hårt ut på turistandet och hoppade på en fullproppad spårvagn på en gång.
 
 
Vi åkte ner till Fisherman's Wharf för att äta lunch och strosa runt.
 
Jag började genast bocka av saker på min "att äta" lista. Här med en Tuna melt sandwich.
 
När vi ätit färdigt gick vi ner till vattnet och spanade in den här skönheten. Kändes märkligt att faktiskt stå och kika ut på Alcatraz och samtidigt skymta Golden Gate bron lite längre bort.
 
Vi fortsatte turistandet ute på Pier 39 med att titta på sjölejonen.
 
Efter en stund promenerade vi vidare, backe upp och backe ner...
 
 
Tills vi kom till Little Italy där Anna skulle tatuera sig. Charlotte och jag satte oss på uteserveringen på ett café och beställde lite godsaker och jag bockade av ytterligare två saker på listan.
 
Cheesecake och cannoli. Den senare kanske inte så Amerikanskt men ända sen jag började titta på Cake Boss har jag varit sugen på att prova en cannoli.
 
När vi fikat färdigt satte vi oss på en bänk i en park och njöt av solen, pratade och tittade på folket medan vi väntade på att Anna skulle bli färdig. På hemvägen, när vi var alla tillsammans igen, gick vi in och åt på en italiensk restaurang och sedan vidare hem till lägenheten där vi tog en tidig kväll.
 
 

En dag i Mountain View

I torsdags kom jag hem från en fantastisk vecka i San Francisco. Tänkte att jag skulle göra som jag brukar och lägga ut en hel hög med bilder. Vi börjar med första dagen som spenderades utanför San Francisco, i och runt om Mountain View. Det var här vi bodde, hemma hos Charlottes mans släktingar.
 
Vi började dagen med att ta en promenad genom området. Vi skulle nämligen ta tåget in till Down Town Mountain View.
 
Där gick vi längs huvudgatan, tittade på bergsutsikten, och letade oss fram till bussen som skulle ta oss vidare.
 
I sista sekunden hade vi nämligen bestämt oss för att åka till Stanford University och kika runt lite.
 
Efter att ha kollat in kartan och insett att universitetsområdet är galet stort bestämde vi oss för att rikta in oss på det vi tror var huvudbyggnaderna.
 
 
De klassiska pelargångarna.
 
 
När vi kände oss klara på Stanford promenerade vi tillbaka till våran buss och åkte vidare.
 
Vi begav oss till San Antonio Shopping Center där vi spenderade resten av eftermiddagen med att strosa runt på Walmart, Kohls och några andra butiker. Med trötta fötter och jetlaggade huvuden åkte vi sedan vidare mot Michaels för att köpa på oss pyssel grejer. Vi avslutade kvällen med att gå ut och äta middag med familjen som vi bodde hos. Sen stupade vi i säng ganska fort och gjorde vårt bästa för att sova hela natten och jobba på den nio timmar långa tidsomställningen.

RSS 2.0