För ungefär två månader sen bestämde vi oss för att slänga ut våran TV. Vi tröttnade helt enkelt på att inte göra nåt vettigt på kvällarna. Att varje kväll bara däcka i soffan så fort barnen somnat och sen sitta där och titta på skräp som ingen av oss egentligen var intresserad av. Jag menar, hur många matlagningsprogram och repriser av How I met your mother kan man egentligen fylla sitt huvud med??

I början var det faktiskt svårt att komma på nåt annat att göra men efter ett tag kom vi in i det. Nästan som ett lugn. Jag har insett i efterhand att jag varje kväll kände mig stressad. Stressad att få allt klart för att så fort som möjligt få slänga mig i soffan och knäppa på den där TVn.

Vi ser fortfarande på våra favorit serier, på datorn. Men allt det där slötittandet är borta och ingen av oss är det minsta sugen på att ta tillbax apparaten.

Nästa steg för mig borde kanske vara att dumpa Wifi på den där gripande telefonen...