Så mycket som är annorlunda i dessa dagar. Vi är vana vid att vara tillsammans på dagarna (minus pappan då). Nu tvingas vi dock in i en annan typ av vardag där vi varje morgon behöver ta oss iväg till skolan och vara ifrån varandra. Lillasyster säger nästan varje morgon när vi lämnat på skolan att hon saknar sin storebror-kompis. Han säger att han saknar oss, även om han har det bra. Och jag, ja det är väl rätt så självskrivet att jag saknar honom så att hjärtat skriker.

Som tur är kommer han ju hem efter halva dagen i alla fall! Den här veckan är första i raden av många då jag inte kommer ha några dagbarn. Jag jobbar med tårtor och lite annat i några månader nu. Vilket gör att jag kan lägga upp mina dagar precis som jag vill. Mer tid för barnen och kvällsjobb här hemma för mig. Helt i min smak!